Vingklippt

Vattnet rann ner längs hans kropp. Daniel spolade av sig tvållöddret och satte upp duschmunstycket på väggen. Det strömmande vattnet stängde ute alla ljud och hans sinne blev blankt. Han slöt sina ögon och lät strålen massera hans skalp noggrant. Musklerna slappnade av och harmoni spred sig genom hans kropp. Han kunde andas igen. Ångan fyllde badrummet. Det var som om han stod naken på en äng en tidig höstmorgon. Bilden fick honom att tänka på den plats han en gång för länge sedan kallat hem. Ett gammalt sår slets upp inom honom och han stängde tvärt av kranen. Han drog undan draperiet och klev ut ur badkaret. Knottror bildades på huden när han satte sina fötter på det kalla klinkergolvet. Han torkade bort imman från spegeln och såg sitt orakade ansikte stirra tillbaka. De sömnlösa nätterna hade satt spår under hans ögon i form av påsar. Han smorde in käken med en citrusdoftande olja och tryckte ut rakskum i ena handen. Han masserade ut löddret över kinderna och tog fram en gammal engångshyvel. Mellan de dubbla bladen satt en beläggning av gamla hudrester och hår. Han rynkade på näsan, kastade den i papperskorgen och plockade fram en ny. Varsamt drog han de rena bladen över ansiktet tills huden blev lika len som en nyfödd. Han torkade bort resterna av skum med handen och tittade sig i spegel. Det var som om en annan, prydligare man tittade tillbaka ut ur spegeln. Daniel sträckte sin hand bakåt över ryggen och undersökte skulderbladen. Han kände på stumparna av brosk som vuxit ut ur hans skuldror. De kändes som kycklingvingar. De satt där som en påminnelse om vem han egentligen var. Han hukade sig bestämt ner och drog fram en bultsax som han alltid förvarade under badkaret. Sedan sträkte han sig upp och förde darrhänt saxens käftar mot den ena utbuktning på ryggen. Han tog ett djupt andetag och klippte. Ett skri tvingade sig upp ur hans lungor. Han tappade bultsaxen och föll ner på knä. Smärtan pulserade genom hans kropp. Hjärtslagen ekade i  hans öronen och han kunde känna hur blodet forsade ner över ryggen. Efter en stund började han andas lugnare. Han plockade upp den oönskade biten av sig själv. En liten blodstänkt fjäder satt på dess topp. Försiktigt ryckte han loss den, tittade på den och med ett lätt andetag blåste han bort den från fingrarna. Fjädern dansade igenom luften och landade i badkaret och gav i från sig ett röd strimma på den vita emaljen. Därefter reste han sig upp. Kroppen darrade när han pressade sig upp på knogarna. Han plockade upp bultsaxen igen och satte den mot den andra utväxten. Bet ihop tänderna. Han fick inte skrika igen. Om han blev upptäckt skulle han bli tvingad att återvända till det tyranniska paradis han en gång flytt. En plats där fri vilja inte existerade, en plats där han var slav under Någon Annans bud. Han drog ett djupt andetag och klippte igen.

*

Doften av morgonkaffe fyllde lägenheten. Daniel satt sig vid köksbordet med en kopp i handen och tittade ut genom köksfönstret. Under den grå T-shirten var ryggen varsam omlagd med kompresser. Han tog en klunk av kaffet och studerade de snöklädda husen. Om en stund skulle han gå ut i världen. Fri ännu en dag.

 

© Tobias Myrbakk

Har tidigare publicerat på Swedish Zombies hemsida.

Share This